Månadsarkiv: september 2016

ÅK inleder hösten med buller och bång

Det är länge sedan det har hörts något från ÅK här på bloggen. Efter vårens Adiemusföreställningar på ÅST (här en liten snutt på youtube), som ju var en alldeles fantastisk upplevelse och stor succé och något vi gärna skulle göra igen, har vi tagit det lite lugnare under sommaren. Men i augusti var det åter dags att dra på sig konsertutstyrseln och veva igång stämbanden. Nordklang fyllde Åbo med körsång och vi gjorde ÅK goes Manhattan Transfer på Kåren inom ramarna för Nordklang. Här är det Java Jive som får taket att lyfta på Kåren.

manhattan_grupp

Foto: Antonia Ramsay

I slutet av augusti körde höstens övningar igång med nya, nygamla och stadigvarande förmågor. Vi tränar intensivt inför ÅK:s 30-årsjubileumskonsert, som kommer att gå av stapeln i mars 2017. Det blir en salig blandning av opera, rock, Ramel, tidigare dirigenter och allt möjligt annat.

Men innan dess hinner vi med två omgångar till av ÅK goes Manhattan Transfer, projektet som bara fortsätter och fortsätter. Borgåpubliken får uppleva showen den 1 oktober på La Fiesta och Salopubliken den 10 december på Kulttuuritalo Kiva. Kom och se oss om ni inte har gjort det (eller kom på nytt), nu börjar det på riktigt vara sista chansen.

Heidi Nyberg-Aho, ÅK:s informatör

Högläsning och handarbete ger tanken stimulans men ro

Det är inte endast barn som njuter av högläsning. Också marthorna har hittat högläsningens charm.

Den här gången var det Martina som hade valt ut en novell och läse för oss.

Under förra stickcaféet lyssnade vi till en novell skriven av Solveig von Schoultz. Den handlade om en medelklasskvinna som hjälpte en gårdsfarihandlare, men hade svårt att veta hur mycket som var gott nog, och kunde man lita på honom?

Temat var aktuellt fast novellen var gammal. Högläsningen gav stimulans för tanken medan vi handarbetade i en lugn samvaro. Efteråt samtalade vi kring novellen och dess tema. Rofyllt och skönt! (Men visst hann vi snarvla om ditt och datt och handarbete också).

Marthornas stickcafé prövar under hösten på att kombinera handarbete och högläsning.

Varje träff under hösten kan man lyssna på en novell medan man handarbetar. Det blir olika stilar och olika författare varje gång.

Alla välkomna, såväl nya som gamla handarbetare, marthor och icke-marthor! Du behöver inte vara handarbetsproffs (med det är också okej). Ta med eget handarbete. Det går också bra att bara komma och lyssna på läsningen om man vill.garnbild_mindre

Stickcaféet är gratis! Marthorna bjuder på kaffe och nåt litet dopp.

Höstens andra stickcafé ordnas torsdag 29 september 2016, kl. 17.00-19.00. Vi samlas i Stora köket i Gillesgårdens källarvåning (Auragatan 1 G, inne på gården). Höstens övriga Stickcaféer hålls: 18.10 , 10.11 och 29.11, samma klockslag och plats.

Välkommen!

Läs mera om stickcaféerna på: http://aboland.martha.fi/abo/stickcafe/

Mia Henriksson
Sekreterare
Åbo svenska marthaförening

En bloggande körsångare blickar tillbaka…

Av Anneli Honkanen

Om man har turen att födas i en någorlunda musikalisk familj – där dessutom båda föräldrarna sjunger i kör – blir det förr eller senare aktuellt med körsång också för egen del.

Min syster och jag kom tidigt in i skolans musikvärld. Minns med ett visst mått av obehag påtvingade uppträdanden i de lägre klasserna som att spela fyrhändigt, eller nån gång t o m sjunga duett. Att sjunga i skolkören var däremot kul. Så kom då studietiden med de härliga åren i Flora – (och allt trevligt samarbete med BD!) – men därefter ett långt vakuum i körlivet.  Stressåren var ett faktum med att passa ihop arbetslivet och den växande familjen. Det gick drygt tio år, men en dag var barnen halvvuxna och när jag senhösten 1980 fick en påringning av min gamla musiklärare och dåvarande dirigenten för Åbo Damkör – Börje Ekholm – med förslaget att jag skulle börja sjunga i kören tackade jag ’ja’ – lite smickrad förstås av initiativet. Festerna är viktiga i körlivet, så jag började med julfesten, minns jag. Annars var ju första intrycket av Åbo Damkör att det var ”väldigt många gamla tanter” – ja, t o m sådana, som redan sjungit med min mor i kören?! Inte minns jag att dom speciellt skulle noterat oss yngre, men det fanns en liten grupp i min ålder och vi umgicks flitigt, också utanför kören. Ibland hem till någon, ibland ut på en pizza och ett glas.

Så kom man in i världen av SÅNGFESTER – och det var minsann roligt, i synnerhet för oss som nöjde oss med att sova på skolgolven. En välförsedd matsäck var en visdom jag tidigt anammade- och det visste många. Små improviserade vin- och ostfester på nattkröken var en bra avslutning på den trevliga dagen.

song-bit

Många roliga Sångfester upplevdes, men speciellt kommer vi som var med ihåg Sulasols jättesångfest i Jyväskylä med 10.000 sångare, där också Finlands Svenska Sång- och Musikförbund representerades av 1.000 deltagare. Vi skänker ”Kuusankosken Mieslaulajat” i klassrummet bredvid en varm tanke. De hade t o m satt en inbjudan på dörren: ”Naisseuraa kaivataan – ei yläikärajaa”!! Ingen nappade dock på, fast vi övervägde att skicka in vår äldsta medlem, som gick med käpp.

Börje Ekholm efterträddes av Paul Jansson och så förflöt många år med trevlig samvaro och sång, fast inte så förfärligt stora musikaliska framgångar. Efter Paul Jansson kom den ’stora förvirringens tid’, när ingen ordentlig körledare gick att uppbåda. Det fanns bättre och sämre – som kom och gick. En dirigent backade ur en redan överenskommen körresa utanför Åbo, men den unge Martin Segerstråle som redan från unga år fungerade som pianist för kören, klarade också av att dirigera den – bara 13 år gammal. Åren gick och jag var inte längre en av gruppen ’yngre i kören’ utan hade blivit en medelålders tant. En dag för femton år sedan steg en klarögd ung man över tröskeln – Sören Hakola – och kören började arta sej. Det blev att lära sej ’bygga upp instrumentet’ – något helt nytt för oss, som under Pauls tid klarat av uppsjungningen genom att dra ’körens lystringssång’ !! Det var goda år, roliga år – samarbete med olika körer, trevliga fester, resor till Sverige och Estland – allt minns vi med tacksamhet.

�

tallinn4

När Sören fattade beslutet att flytta hem till Österbotten våren 2015 blev han ännu en gång ombedd att för fulla salar dirigera den omtyckta Musikal-konserten på hösten, men sedan var vi ensamma. Lyckligtvis hade körmedlemmen Larissa Krook redan på våren fattat taktpinnen och nu rullar det vidare. Kören består numera till största delen av helt unga kvinnor, många med småbarn så med det ’lyxproblemet’ har den äldsta falangen av kören insett, att det är dags att gå vidare. När dom yngsta inte längre är som barn till en, utan börjar vara som barnbarn, då skall men efter en titt i spegeln inse att det kan vara klokt att sluta med värdighet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är med vemod jag går, viss om att Åbo Damkör har en ljus framtid framför sej.

Tack Åbo Damkör för härliga år tillsammans, hederstiteln Årets Körsångare 2014/FSSMF delar ni alla med mej.

ÅD-logo vectorBloggare: Anneli Honkanen

 

Hungerdagen 15-17.9.2016

Röda Korset

Nu är det igen dags för Hungerdagsinsamlingen och Röda Korsets Åbo svenska avdelning kommer att ha insamlare runtom i Åbo på följande ställen under torsdagen (kl.10-20), fredagen (kl.10-20) och lördagen (kl.10-14):

-Vid Stockmanns delikatessavdelning/utanför Alko
-På Hansatorget vid ingången till Stockmanns sminkavdelning
-Längs med Auragatan mellan torget och över Aurabron
-Utanför Ålandsbanken

Kom med ut och hjälp oss att hjälpa!

Jeanette Karlsson
Styrelsemedlem, Åbo svenska avdelning