Kategoriarkiv: Okategoriserade

Syakut och klädbytardag för mindre klädavfall

I Finland ger vi upphov till sammanlagt 90 miljoner kilo textilavfall per år. Du och jag alltså. Våra kläder! Endast 10 procent återvinns, resten blir avfall. Det är ohållbart och onödigt.

För att uppmärksamma – och i viss mån råda bot på – problemet med textilavfall ordnar marthaförbundet årligen en klädbytardag. I år infaller den lördagen den 19 november. Häng med och sätt kläder i rotation!

I Åbo hålls Klädbytardagen 19.11 mellan klockan 11 och 14 i Gallerisalen, Gillesgården Auragatan 1 G. Gallerisalen finns på andra våningen i Gillesgården, men hiss finns.

kladbyte
Här kan du handla gratis!

Så här går det till: Ta med dig de kläder du vill byta bort och lämna dem till arrangörerna. Därefter kan du välja andra plagg bland de som finns framlagda. Alltid går det inte jämnt ut, alla hämtar inte, alla hittar inte ersättande plagg. Du kan också komma bara för att hämta kläder eller bara för att fynda. Klädbytet kostar inget, men kom ihåg – allt som byts skall vara helt och rent, sånt du kunde tänka dig att gå med själv.

Syakuten hjälper dig piffa upp och sy själv

Evenemanget Syakuten har i år temat trikåsöm. Inspirerade av det goda mottagandet av fjolårets Lär känna din symaskin-kväll ordnar Åbomarthorna nu en uppföljare, Syakuten 24.11.

Fokus ligger på trikåsöm och overlock-maskiner (saumuri) men du kan också få hjälp med din alldeles vanliga symaskin. Tusenkonstnären i handarbete Berit Bragge handleder och tipsar om trikåsömnad, hur du kan ändra ett mönster eller hur du kunde sy om ett plagg osm inte sitter. Ta med ditt eget ”problem” (overlocken, symaskinen, mönstret, UFO:t …), så får du hjälp av Berit.

saumuri-crop
Syakuten ordnas torsdagen den 24 november 2016 kl. 17.30-21 på Kvartersklubben (OBS platsen! Folkhälsans utrymme, ingång från gatan), Auragatan 1. Alla välkomna, marthor och icke-marthor, nybörjare och redan inbitna sömmare.

Läs mera om Åbomarthornas verksamhet på: http://www.aboland.martha.fi/abo/

Mia Henriksson
Sekreterare i Åbo svenska marthaförening

”Snälla sluta dricka!”

how-do-i-stop-drinking-alcohol_2

Den senaste veckan, vecka 45, har på olika sätt uppmärksammats i landet som rusmedelsförebyggande veckan. På Röda Korset Åbolands distrikt har veckan uppmärksammats genom att jag har hållit workshopar med alla sjuor i St. Olofsskolan. Under 70 minuter har vi diskuterat alkohol, droger, tobak och elevernas kunskaper om och attityder mot rusmedel. Fokus har legat på hur vi kan hjälpa våra vänner. När har vi skäl att oroa oss för att någon i vår närhet använder för mycket rusmedel? När behöver vi tala med någon om problemet och vem vänder vi oss till? Och vad säger man egentligen åt en kompis för att få honom eller henne att sluta dricka?

Tanken att ens prova på rusmedel var för de flesta eleverna näst intill otänkbar. Orsakerna till varför folk i allmänhet ändå börjar ansågs främst vara grupptryck, önskan att komma ifrån det som är jobbigt i livet, att fly verkligheten och nyfikenhet för det okända. Inställningen till andras drickande varierade och många modiga tjejer och killar gick emot grupptrycket i värderingsövningarna och berättade om sina tankar. Alla var vi överens om att vi ska hjälpa våra vänner, helst så fort som möjligt, främst genom att tala med dem då vi börjar ana att rusmedel kan vara ett begynnande problem. Även om vännerna kanske inte alltid lyssnar tyckte eleverna att första steget till att få en vän att dricka mindre skulle vara att på ett snällt sätt be dem låta bli att dricka, sedan kom att förklara riskerna för dem, tala med en vuxen eller ge vännen ett ultimatum: vänskapen eller alkoholen. Som en försmak på den första hjälpen kurs som sjuorna snart kommer att gå lärde vi oss vad framstupa sidoläge innebär och varför det är så viktigt att handla rätt om en vän druckit för mycket och slocknat.

Ämnet väckte många livliga diskussioner och många fick sig en tankeställare. Alla elever intygade att de lärt sig nya saker om rusmedel och även för mig var det lärorikt att få ta del av ungdomarnas tankar och erfarenheter.

slide-pp2 slide-pp

(Källa, PP: ”Svenska Paideinfo 2015”, FRK/Missbruksarbete)
(Källa, bilden: www.rehabguide.co.uk)

– Sara, socionomstuderande och praktikant på Röda Korset, Åbolands distrikt

 

Röda Korsets Räkfest 2016

Så var vi inne i november igen och Åbo svenska avdelning håller hårt på traditionerna. För 23:e gången ordnade avdelningen den traditionella Räkfesten för att samla in medel till Katastroffonden, och i år lyckades vi med hjälp av våra underbara medlemmar få ihop närmare 4000€. Det var en riktigt lyckad kväll med god mat, gott sällskap och i väldigt fin sann välgörenhetsanda.

img_0032 img_0023

Tack till ett super serveringsteam och tack till alla som ställt upp för att förverkliga denna verkligt fina insats! Finlands Röda Kors skulle inte klara sig utan alla fina medlemmar och alla frivilliga.

Glad fortsättning på denna vintriga höst,
Jeanette Karlsson
Styrelsemedlem, Åbo svenska avdelning

Åbo Frimärkssamlareförening presenterar sig

Åbo Frimärkssamlareförening rf grundades år 1895 och är den frimärkssamlarförening i Finland som torde ha den längsta obrutna tiden under sina verksamhetsår. Som namnet antyder sysslar man i föreningen med frimärken.

Men varför vara intresserad av gamla små papperslappar, när ändå alla idag använder email? Det finns faktiskt många orsaker; du träffar nya människor, du kan lära dig en hel del om t.ex. historia och geografi, och blir du riktigt biten av frimärksflugan så kommer du att märka hur mycket nytt det faktiskt finns att upptäcka, historiska och geografiska detaljer som du inte hade en aning om! Posthantering under krigstid kan av förståeliga skäl vara svår att upprätthålla, men många kreativa lösningar fann man på t.ex. rörande postgången från Finland till andra länder under andra världskriget.

Om du nu blev intresserad av vår förening och av frimärken, kontakta någon av våra funktionärer – ordförande Guy Grönblom, Tahtomavägen 5, 20300 ÅBO, tel. 02-239 2661, viceordförande Ragnar Wikman, rwikman(at)abo.fi, eller sekreterare Gunilla Jansson, gunejans(at)hotmail.com. Nya medlemmar är alltid varmt välkomna! Och kom ihåg, man behöver inte vara expert eller ens ha samlat frimärken tidigare, vi hjälper dig jättegärna att komma igång!

Litet mera info som avslutning – vi har idag 34 medlemmar, varav ett femtontal aktiva. Mötena äger rum två gånger i månaden, månadens andra och fjärde måndag både under våren och hösten i Svenska gården, Auragatan 1 G, Stora köket, källaren. Mötena börjar officiellt kl 18.30, men dörrarna brukar öppnas kl 18. Programpunkter är bl.a. ett frimärkslotteri och ett föredrag, som exempel besöks föreningen under hösten av den kända filatelisten Juha Valtonen från Tammerfors som föreläser om fyrblock. Till detta möte (också kallat ”lilla svenskträffen”) har föreningen också bjudit in Nagu och Pargas frimärkssamlare. Andra teman under hösten är motivsamlingar, presentation av grafiker Pirkko Vahtero och traditionell julfest.

Hjärtligt välkommen till vår ”märkliga” värld!

Musiken, sången och gemenskapen

Av Linda Sundell

Jag vågar påstå att vi alla har en relation till musik. Har du tänkt på att musik ofta finns  närvarande i vardagen utan att du själv gjort ett särskilt aktivt val i frågan? På kontoret står en radio påslagen någonstans i bakgrunden. Det spelas musik i affärer och restauranger. På bussen kanske du råkar höra vad någon annan sitter och lyssnar på. När du kör hem från jobbet slår du på radion i bilen. När du gör ett träningspass på gymmet skrålar det musik ur högtalarna. Vi är omgivna av musik hela tiden!

Vissa föredrar att bara lyssna och njuta medan andra gärna musicerar själva genom att spela instrument eller sjunga. Själv tillhör jag den senare kategorin. Något instrument har jag tyvärr aldrig lärt mig spela, men istället hittade jag sången. Jag sjunger både ofta och gärna! Under de senaste åren har jag märkt att det blir ännu roligare att sjunga om man kan göra det tillsammans med andra. Jag hade inte sjungit i kör under studietiden men kände att det var dags att pröva på lite körsång. De senaste tre åren har jag sjungit i Kristinestads Damkör under ledning av Anders Teir. Som född och uppvuxen i Kristinestad var tröskeln inte särskilt hög att ansluta sig till kören i en stad där “alla känner alla”. Tillsammans med sångarsystrarna i kören fick jag uppleva en mängd konserter, fester och mitt livs första sångfest i Karleby sommaren 2016.

sangfest                 Här representeras Kristinestads damkör på Sångfesten i Karleby
                 tillsammans med Sandra Toivonen till vänster i bild. Bild: privat.

Sångfesten var en fantastisk upplevelse med sångare från hela Svenskfinland. Under en av övningarna i Karleby ishall träffade jag ett trevligt gäng sångare som visade sig vara från Åbo Damkör. Vi diskuterade ditt och datt under pauserna och till sist hade jag samlat tillräckligt mycket mod till mig för att fråga dem om de möjligtvis kunde tänka sig att ta emot en ny sångare till hösten. Under försommaren hade jag nämligen blivit erbjuden ett nytt jobb, i Åbo!

Flyttlasset gick i juli och några veckor in i augusti var det dags för Åbo Damkörs första övning. Det var både spännande och lite nervöst att gå uppför trapporna i Aurelia för att träffa de andra körsångarna. Jag kände ju ingen sedan tidigare, även om jag hade pratat med några av sångarna under sångfesten. Nervositeten släppte dock direkt! Jag blev mottagen med öppna armar. Alla kom fram för att presentera sig och man var mån om att jag fick sitta bredvid en erfaren körsångare för att kunna hänga med i sångerna. Under kaffepausen blev det många skratt och jag kände direkt att jag hade hittat rätt! Även om jag saknar “min” kör hemma i Kristinestad också…

Knappt hade jag hunnit sätta mig i musiksalen innan körens dirigent Larissa informerade mig om höstens storsatsning, konserten “Feelin’ Groovy”. Under hösten har vi minsann legat i för att lära oss konsertrepertoaren, och nu börjar den sitta! Ni är alla hjärtligt välkomna på Åbo Damkörs konsert lördagen 12.11 kl. 18.00 på Sibeliusmuseum. Det blir svängigt värre med musik av Simon & Garfunkel och The Beatles!

feelingroovy-test

 

Musiken och sången förenar människor världen över och speciellt vi körsångare verkar ha extra mycket gemensamt! Jag ser fram emot många trevliga övningskvällar, konserter och samkväm med mina nyfunna sångarsystrar!

 

Temakväll om kulturskillnader

Tisdagen den 25.10 samlades en grupp ivriga unga människor från olika platser och med olika bakgrund för att tillsammans med ledaren Miro Jerohin lära sig mer om olika kulturer och hur det kan se ut då de krockar. Den ena kulturen, den finländska, var välkänd för alla medan den andra kulturen vi mötte var mer obekant för de flesta. Landet vi jobbade med var Tanzania. Ingen av deltagarna hade varit i Tanzania men några av deltagarna hade erfarenhet av ett annat land i Afrika eller andra länder utanför Europa, och alla har vi en bild av hur vi tror att det är i Tanzania. Med hjälp av Miros berättelser från landet och beskrivningar av människorna och kulturen var det ändå relativt lätt att leva sig in i hur människorna är mot varandra där.

14813404_10153996167558663_37053333_o-copy

Vi började kvällen med att leka lite för att lära känna varandra innan improvisationerna och teaterövningarna tog över. Miros övningar var enkla och tydliga, och det var lätt även för den som inte egentligen är intresserad av att spela teater att spela med. Med enkla medel skapade vi situationer där olikheterna mellan kulturerna lyftes fram. Hur känns det till exempel att som ljushyad finne gå längs med gatan i Tanzania? Vad säger du åt alla de människor som trängs runt dig, vill röra vid dig och som ställer fråga efter fråga, ofta på ett språk du inte förstår? Och hur känns det att som man eller kvinna från Tanzania på besök i Finland komma in i Kuppis Citymarket för att handla tomater? Då är situationen omvänd, alla har bråttom och ingen har tid att hjälpa dig eller förklara hur systemet med fruktvågarna fungerar.
Även om situationerna ibland kanske kändes en aning stereotypa fick de mig ofta att le och sakna min tid på landsbygden i Kenya väldigt mycket. Många av de stereotypa bilder vi har av andra länder har trots allt en grund i verkligheten. Kvällen gjorde åtminstone mig mer medveten om hur kall och tyst kulturen i Finland måste verka för någon som kommer från en inkluderande gemenskapskultur istället för vårt individualistiska samhälle. En av de situationer som för många gav en väldigt tydlig bild av skillnaderna var när vi spelade upp en bussfärd. Den tysta miljön i en finsk buss där folk gav utrymme åt varandra och undvek att tala stod i skarp kontrast till kaoset, ljudet och skratten i den Tanzaniska matatun, minibussen.

14876103_10153996166863663_143782719_o-copy

Att kvällen väckte tankar och uppskattades av deltagarna märktes när vi avslutade med att diskutera våra upplevelser och flera liknande evenemang efterfrågades. Fler evenemang för ungdomar som är intresserade av Röda Korsets verksamhet kommer definitivt att ordnas, till näst planeras en filmkväll under internationella aidsdagen. För mer information om vad som är på gång kan man vända sig till Mia Eklund (mia.eklund@redcross.fi).

 

– Sara, socionomstuderande och praktikant på Röda Korset, Åbolands distrikt

Mindre men bättre kött

Vi äter för mycket kött – ungefär ett kilo i veckan per person. Dessutom har köttkonsumtionen fördubblats sedan 1970-talet. Det är varken bra för vår hälsa eller för miljön. Ett första steg i rätt riktning för att globalt sett spara vatten, inte bryta gränslöst med ny odlingsmark och minska koldioxidutsläppen är att minska mängden kött vi äter till 1970-talets nivå.

grillkoott
www.fotoakuten.se

För de flesta av oss gäller det alltså att halvera mängden kött vi äter.

Att äta mer vegetariskt, och välja bättre kött när man väl äter kött, är något av det viktigaste vi kan göra för planeten. Bland annat WWF har på sin webbplats information om varför och hur man ska minska köttkonsumtionen (länkar sist i inlägget).

Marthorna i Åbo håller nästa vecka (19 och 20.10) en köttkurs. Köttkursens poäng är dels att lära sig välja rätt kött, dels att använda så mycket som möjligt av djuret. Att äta kvalitetskött och inte låta någonting gå till spillo.

Kursledare är Anita Storm, ekologirådgivare vid Marthaförbundet. Del ett av kursen har formen av en föreläsning med temat att välja rätt kött, förvaring, tillredning m.m. Del två handlar om styckning, vi lär oss om styckningsdetaljer och ser på då ett lamm styckas.

Kursen riktar sig i första hand till marthor, men är öppen för andra intresserade om det finns platser kvar. Välkommen!

Båda kvällarna hålls i Gallerisalen (bredvid Marthakansliet vån. 2) på Gillesgården, Auragatan 1 G, Åbo.

Tid: Onsdagen 19 oktober kl. 18.00–ca 21
Kostnad: 5€ uppbärs kontant på platsen

Tid: Torsdagen 20 oktober kl. 18–ca 21
Kostnad: 15€ uppbärs kontant på platsen

Anmälning: Bindande! till aurakretsen@gmail.com Man anmäler sig skilt till båda kursdelarna.

TIPS! Ett enkelt sätt att minska mängden kött vi äter är att blanda i rivna rotfrukter och grönsaker som morötter, vitkål, tomater, palsternacka eller olika slags bönor eller ärter i kötträtter.

Välj mer sällan men bättre!

Mia Henriksson
Sekreterare,
Åbo svenska marthaförening

WWF:s matguide på finska: http://wwf.fi/ruokaopas/
WWF Sveriges köttguide: http://www.wwf.se/vart-arbete/ekologiska-fotavtryck/kottguiden/1595300-wwfs-kottguide

Ps. Du minns väl att Gåfesten i Åbo arrangeras torsdag 20.10 kl. 18–20 i Kuppisparken
(vid Sankt Henriks plan). Ett evenemang för hela familjen! Mera info: http://gakampen.fi/dokument/gakampen_abo.pdf

ÅK inleder hösten med buller och bång

Det är länge sedan det har hörts något från ÅK här på bloggen. Efter vårens Adiemusföreställningar på ÅST (här en liten snutt på youtube), som ju var en alldeles fantastisk upplevelse och stor succé och något vi gärna skulle göra igen, har vi tagit det lite lugnare under sommaren. Men i augusti var det åter dags att dra på sig konsertutstyrseln och veva igång stämbanden. Nordklang fyllde Åbo med körsång och vi gjorde ÅK goes Manhattan Transfer på Kåren inom ramarna för Nordklang. Här är det Java Jive som får taket att lyfta på Kåren.

manhattan_grupp

Foto: Antonia Ramsay

I slutet av augusti körde höstens övningar igång med nya, nygamla och stadigvarande förmågor. Vi tränar intensivt inför ÅK:s 30-årsjubileumskonsert, som kommer att gå av stapeln i mars 2017. Det blir en salig blandning av opera, rock, Ramel, tidigare dirigenter och allt möjligt annat.

Men innan dess hinner vi med två omgångar till av ÅK goes Manhattan Transfer, projektet som bara fortsätter och fortsätter. Borgåpubliken får uppleva showen den 1 oktober på La Fiesta och Salopubliken den 10 december på Kulttuuritalo Kiva. Kom och se oss om ni inte har gjort det (eller kom på nytt), nu börjar det på riktigt vara sista chansen.

Heidi Nyberg-Aho, ÅK:s informatör

Högläsning och handarbete ger tanken stimulans men ro

Det är inte endast barn som njuter av högläsning. Också marthorna har hittat högläsningens charm.

Den här gången var det Martina som hade valt ut en novell och läse för oss.

Under förra stickcaféet lyssnade vi till en novell skriven av Solveig von Schoultz. Den handlade om en medelklasskvinna som hjälpte en gårdsfarihandlare, men hade svårt att veta hur mycket som var gott nog, och kunde man lita på honom?

Temat var aktuellt fast novellen var gammal. Högläsningen gav stimulans för tanken medan vi handarbetade i en lugn samvaro. Efteråt samtalade vi kring novellen och dess tema. Rofyllt och skönt! (Men visst hann vi snarvla om ditt och datt och handarbete också).

Marthornas stickcafé prövar under hösten på att kombinera handarbete och högläsning.

Varje träff under hösten kan man lyssna på en novell medan man handarbetar. Det blir olika stilar och olika författare varje gång.

Alla välkomna, såväl nya som gamla handarbetare, marthor och icke-marthor! Du behöver inte vara handarbetsproffs (med det är också okej). Ta med eget handarbete. Det går också bra att bara komma och lyssna på läsningen om man vill.garnbild_mindre

Stickcaféet är gratis! Marthorna bjuder på kaffe och nåt litet dopp.

Höstens andra stickcafé ordnas torsdag 29 september 2016, kl. 17.00-19.00. Vi samlas i Stora köket i Gillesgårdens källarvåning (Auragatan 1 G, inne på gården). Höstens övriga Stickcaféer hålls: 18.10 , 10.11 och 29.11, samma klockslag och plats.

Välkommen!

Läs mera om stickcaféerna på: http://aboland.martha.fi/abo/stickcafe/

Mia Henriksson
Sekreterare
Åbo svenska marthaförening

En bloggande körsångare blickar tillbaka…

Av Anneli Honkanen

Om man har turen att födas i en någorlunda musikalisk familj – där dessutom båda föräldrarna sjunger i kör – blir det förr eller senare aktuellt med körsång också för egen del.

Min syster och jag kom tidigt in i skolans musikvärld. Minns med ett visst mått av obehag påtvingade uppträdanden i de lägre klasserna som att spela fyrhändigt, eller nån gång t o m sjunga duett. Att sjunga i skolkören var däremot kul. Så kom då studietiden med de härliga åren i Flora – (och allt trevligt samarbete med BD!) – men därefter ett långt vakuum i körlivet.  Stressåren var ett faktum med att passa ihop arbetslivet och den växande familjen. Det gick drygt tio år, men en dag var barnen halvvuxna och när jag senhösten 1980 fick en påringning av min gamla musiklärare och dåvarande dirigenten för Åbo Damkör – Börje Ekholm – med förslaget att jag skulle börja sjunga i kören tackade jag ’ja’ – lite smickrad förstås av initiativet. Festerna är viktiga i körlivet, så jag började med julfesten, minns jag. Annars var ju första intrycket av Åbo Damkör att det var ”väldigt många gamla tanter” – ja, t o m sådana, som redan sjungit med min mor i kören?! Inte minns jag att dom speciellt skulle noterat oss yngre, men det fanns en liten grupp i min ålder och vi umgicks flitigt, också utanför kören. Ibland hem till någon, ibland ut på en pizza och ett glas.

Så kom man in i världen av SÅNGFESTER – och det var minsann roligt, i synnerhet för oss som nöjde oss med att sova på skolgolven. En välförsedd matsäck var en visdom jag tidigt anammade- och det visste många. Små improviserade vin- och ostfester på nattkröken var en bra avslutning på den trevliga dagen.

song-bit

Många roliga Sångfester upplevdes, men speciellt kommer vi som var med ihåg Sulasols jättesångfest i Jyväskylä med 10.000 sångare, där också Finlands Svenska Sång- och Musikförbund representerades av 1.000 deltagare. Vi skänker ”Kuusankosken Mieslaulajat” i klassrummet bredvid en varm tanke. De hade t o m satt en inbjudan på dörren: ”Naisseuraa kaivataan – ei yläikärajaa”!! Ingen nappade dock på, fast vi övervägde att skicka in vår äldsta medlem, som gick med käpp.

Börje Ekholm efterträddes av Paul Jansson och så förflöt många år med trevlig samvaro och sång, fast inte så förfärligt stora musikaliska framgångar. Efter Paul Jansson kom den ’stora förvirringens tid’, när ingen ordentlig körledare gick att uppbåda. Det fanns bättre och sämre – som kom och gick. En dirigent backade ur en redan överenskommen körresa utanför Åbo, men den unge Martin Segerstråle som redan från unga år fungerade som pianist för kören, klarade också av att dirigera den – bara 13 år gammal. Åren gick och jag var inte längre en av gruppen ’yngre i kören’ utan hade blivit en medelålders tant. En dag för femton år sedan steg en klarögd ung man över tröskeln – Sören Hakola – och kören började arta sej. Det blev att lära sej ’bygga upp instrumentet’ – något helt nytt för oss, som under Pauls tid klarat av uppsjungningen genom att dra ’körens lystringssång’ !! Det var goda år, roliga år – samarbete med olika körer, trevliga fester, resor till Sverige och Estland – allt minns vi med tacksamhet.

�

tallinn4

När Sören fattade beslutet att flytta hem till Österbotten våren 2015 blev han ännu en gång ombedd att för fulla salar dirigera den omtyckta Musikal-konserten på hösten, men sedan var vi ensamma. Lyckligtvis hade körmedlemmen Larissa Krook redan på våren fattat taktpinnen och nu rullar det vidare. Kören består numera till största delen av helt unga kvinnor, många med småbarn så med det ’lyxproblemet’ har den äldsta falangen av kören insett, att det är dags att gå vidare. När dom yngsta inte längre är som barn till en, utan börjar vara som barnbarn, då skall men efter en titt i spegeln inse att det kan vara klokt att sluta med värdighet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är med vemod jag går, viss om att Åbo Damkör har en ljus framtid framför sej.

Tack Åbo Damkör för härliga år tillsammans, hederstiteln Årets Körsångare 2014/FSSMF delar ni alla med mej.

ÅD-logo vectorBloggare: Anneli Honkanen

 

Hungerdagen 15-17.9.2016

Röda Korset

Nu är det igen dags för Hungerdagsinsamlingen och Röda Korsets Åbo svenska avdelning kommer att ha insamlare runtom i Åbo på följande ställen under torsdagen (kl.10-20), fredagen (kl.10-20) och lördagen (kl.10-14):

-Vid Stockmanns delikatessavdelning/utanför Alko
-På Hansatorget vid ingången till Stockmanns sminkavdelning
-Längs med Auragatan mellan torget och över Aurabron
-Utanför Ålandsbanken

Kom med ut och hjälp oss att hjälpa!

Jeanette Karlsson
Styrelsemedlem, Åbo svenska avdelning

 

Sommaren är på burk – vi kör i gång hösten

Kvällarna mörknar och snart får en väl medge att hösten är här. Rätt skönt egentligen. När sommaren är inlagd i ättika eller packad in i frysen, eller kanske den är torkad och satt på burk, då behöver en bara öppna lite på locket för att igen känna dofterna och smakerna nära inpå. Har du hittat mycket svamp i år? Klicka här för Marthaförbundets svamprecept.

Gurksallad enligt farmors recept.
Gurksallad enligt farmors recept.

Varje säsong har sin charm – och sina grönsaker och bär. Marthaförbundet har gjort en behändig säsongsguide för dig som vill äta grönt enligt säsong – det vill säga på ett vettigare och mindre resurskrävande sätt. Klicka här för att kolla på guiden (pdf), skriv ut den och häng upp i köket.

Åbomarthorna har kört i gång höstens verksamhet med sitt traditionsenliga marthacafé under Konstens natt på svenska på Gillesgården. Vinsten går till välgörenhet – tack till alla som bidrog med att köpa kaffe och sillsmörgås.

Solrosfält på Tackork gård i Nagu.
Solrosfält på Tackork gård i Nagu.

Vi har också redan hunnit med en fantastisk utfärd till Nagu. Solen strålade över oss och solrosfälten när vi vandrade runt på Tackork gård där värdinnan Margot Wikström berättade om sina bärodlingar. Se fler bilder från bärgården och utfärden på vår Facebooksida. Buskbär kommer att vara matkulturtema hos Marthaförbundet i år, därför passar det extra bra att vi fick smaka på saskatoon och kvitten, och andra lite ovanligare bär.

Värdinnan på Tackork, Margot Wikström, guidade och berättade om sin gård.
Värdinnan på Tackork, Margot Wikström, guidade och berättade om sin gård.

Nya marthor är välkomna med i verksamheten hela tiden. Häng med, du hinner ännu vara med och påverka höstens program! Kolla webbsidan för mer info. Välkommen!

Text & bilder:
Mia Henriksson,
sekreterare i Åbo svenska marthaförening

Konstens natt som Röda Kors-volontär

Med den röda västen på representerar du Röda Korset. Västen gör hela skillnaden, och plötsligt är man inte längre en privatperson utan man spelar rollen som volontär. Iklädd min vanliga huppare och blommiga halsduk skulle jag aldrig våga gå fram och tala med främlingar så där, och jag skulle absolut inte täckas be dem om pengar. Men nu var jag ju alltså inte Saga Rosenström, sociologistudenten, inhopparservitrisen, storasystern, kusinen, individen; jag var en glad volontär för ett ädelt syfte.

Det var Konstens natt i Åbo torsdagen 18.8, stadens svenskspråkiga föreningar och artister av alla de slag samlades sedvanligt på Gillesgården. Någon sålde popcorn, någon stekte våfflor, överallt talade folk svenska och hälsade på bekanta. Jag och de andra volontärerna flöt omkring i vimlet och det kändes som det naturligaste i världen. ”Hej! Har du hört om Hungerdagen? Inte skulle du vara intresserad av att delta som insamlare i år?”, och ett glatt leende. I början av kvällen hade jag långa diskussioner med besökarna, men när volymen steg koncentrerade jag mig på att dela ut flyers och skramla med bössan.

Konstens natt

En alldeles vanlig finländsk man i mina föräldrars ålder förgyllde min kväll när han tackade mig för att jag bett honom delta. Han brukar donera pengar och i många år har han funderat på att bli insamlare, men ingen har någonsin frågat förut. Många donerade överblivna slantar och log förtroligt – vår gemensamma, lilla hemlighet är att vi hjälper andra. Jag fick den varma känslan som på en julmarknad, fast det i själva verket var augusti och redan höstigt rått och ostadigt.

Kom också du med som insamlare!

Hungerdagen2016 Bli insamlare Torka

  • Text: Saga Rosenström, sommarpraktikant
  • Foto: Annalena Sjöblom

Vill du komma med och göra ett viktigt jobb som motverkar rasism?

Röda Korset ordnar en utbildarutbildning i en metod som kallas ”Träningscirkel mot rasism” den 10.9 i Åbo. Träningscirkeln är en metod för att motverka vardagsrasism. Metoden är en rolig och energisk workshop som passar alla. I workshoppen använder man sig av rollspel och forumteater för att ge deltagarna möjlighet att helt konkret öva sig på att identifiera rasism och sedan öva på att ingripa mot rasism. Det viktiga är att lära känna igen vad som är vardagsrasism och också att öva sig i hur man kan agera eller reagera när man själv ser sådana situationer. Workshoppen är ett tryggt sätt att lära sig och prova på olika modeller för hur man kan ingripa i olika rasistiska situationer.

”I träningscirkeln mot rasism får du konkreta tips på hur du ska handskas med rasistiska kommentarer i din vardag, säger Andrea Södergård som tidigare gått utbildningen. Forumteater är ett utmärkt sätt att laborera med verkliga situationer och förstå rasism ur olika synvinklar då du träder in i olika roller. Det är både roligt och utmanande”.

Eeva Anundi/Finlands Röda Kors
Eeva Anundi/Finlands Röda Kors

Röda Korset söker nu energiska frivilliga som vill utbilda sig till ledare av träningscirklar. Under utbildningen får du på förmiddagen delta i en träningscirkel för ingripande mot rasism och på eftermiddagen får du behörighet att själv dra en motsvarande verkstad. Finlands Röda Kors har ordnat utbildningar i träningscirkeln mot rasism sen år 2014. Efterfrågan på träningscirklarna ökar hela tiden och därför är det viktigt att få med nya frivilliga som kan leda träningscirklarna för olika grupper. Man behöver inte ha tidigare erfarenhet av teater eller rollspel för att komma med.

”Genom att hålla workshops kan du konkret bidra i kampen mot rasism och för ett öppnare samhälle i skolor, på arbetsplatser och i andra grupper. Jag rekommenderar verkligen det här åt alla” avslutar Andrea Södergård.

Utbildningen ordnas den 10.9 klockan 10.30–17.00 i Gillesgården i Åbo och är gratis.  Anmäningar tas emot på mia.eklund@redcross.fi. Mer information hittas på https://rednet.rodakorset.fi/node/40173

Träningscirkel mot rasism_marknadsföring

Röda Korsets barnläger på Brännskär 2016: praktikanten berättar

Solen gick ner över skären när en ensam eka gled förbi på ljuslila vatten. Luften var tjock av mygg, men barnen hade slutat tjattra i tälten och vi ledare hade samlats på klipporna för att tala igenom morgondagens program. Eftermiddagen hade varit het men på försommarvis var kvällen sval och lugn. ”Så här kan man också fördriva sin arbetspraktik”, tänkte jag medan jag knäppte några bilder på solnedgången och de andra ledarna sjöng Hallelujah en bit bort.

Solnedgång från Brännskär
Solnedgång från Brännskär

 

För att man skall kunna improvisera behövs en välgenomtänkt plan att avvika från. Det sa en av de mer erfarna lägerledarna, och säkert är det sant. Hela början av min praktik på Åbolands distrikt vid Finlands Röda Kors hade gått åt till att planera lekar och tävlingar, göra upp listor och förbereda presentationer. När lägret var slut hade vi garanterat säkert kunnat fylla upp en hel vecka till med det program vi planerat, och bra så.

Måndag: namnlekar
Måndag: namnlekar i solen

Vårt läger hade tre temadagar. Det var team building, mångkultur och första hjälpen. Utöver det handlade det om ett samarbete mellan Åbolands och Ålands distrikt och lägret var tvåspråkigt på finska och svenska. Jag var beredd på att de två språken skulle bli en utmaning. Vissa enspråkiga barn skulle få svårt att kommunicera med varandra och de tvåspråkiga skulle bli uttråkade av att höra alla instruktioner dubbelt – och skulle jag själv klara av att tala så mycket finska?

Visst var språken en utmaning, men de var långt ifrån ett problem. Vi var väl förberedda och efter bara några timmar av aktivt finskatalande flöt det på riktigt bra för mig också. Jag har aldrig varit överdrivet bra på finska, men under det här lägret kom jag att inse vilken enorm rikedom språkkunnighet är – jag var en superhjälte, en gud, ett geni som förstod allt som sades och kunde lösa konflikter så enkelt eftersom jag bara visste att nukkumaanmenoaika är läggdags. Klart att jag sade fel och använde knasiga verbformer, men det var inte poängen, kommunikationen fungerade. I takt med att lägret fortlöpte började också barnen tala friare. I vissa fall måste de ty sig till engelska för att förstå varandra – en del av mig tycker det är sorgligt att de här unga landsmännen inte kan kommunicera på de inhemska språken, men det är ett fånigt sätt att reagera på. Mest är det bara fint och vackert att barnen vill tala med varandra trots att de saknar gemensamt språk. Några som jag trodde var enspråkiga talade plötsligt hur bra som helst på det andra språket när de hamnade i en situation där grupparbetet krävde det. Överlag visade lägerdeltagarna mig hur värdefull vårt lands tvåspråkighet är.

Tisdag: Simon från Brännskär demonstrerar team building-banan
Tisdag: Simon från Brännskär demonstrerar team building-banan
Torsdag: ute på bryggan förklarar ledarna Olof och Otso hur en person läggs i framstupa sidoläge
Torsdag: ute på bryggan förklarar ledarna Olof och Otso hur en person läggs i framstupa sidoläge
Torsdag: vi fick öva på att förbinda sår i handen
Torsdag: vi fick öva på att förbinda sår i handen

Alla våra temadagar berikades av utomstående gäster. Första hjälpen är en klassiker på Röda Kors-lägren. Vår kollega Marjatta kom med Anne-dockan, bandage och rymdfiltar. Det var en ren fröjd att se med vilken iver barnen bandagerade varandra och räddade imaginära liv! På team building-dagen tog brännskärsborna ut oss i skogen för att i grupp lösa problem och springa genom hinderbanor. Barnen testade på att skjuta med pilbåge och blåsrör, solen sken och på kvällen när lugnet var återställt höll de musikaliska yngre ledarna konsert för oss på klipporna. På många sätt var det idylliskt och just så som jag önskar att alla sommarlovsdagar skulle se ut.

 

Tisdag: våra yngre lägerledare uppträdde med sång, och fast vi ingen lägereld hade infann sig den absolut rätta känslan
Tisdag: våra yngre lägerledare uppträdde med sång, och fast vi ingen lägereld hade infann sig den absolut rätta känslan
Onsdag: Barnen skapar amuletter som minne från Brännskär
Onsdag: barnen skapar amuletter som minne från Brännskär

Kulturdagen innebar att först inse att kultur inte bara betyder konst utan också vanor, och att det inte är något som bara andra har utan vi själva också. Brännskärsborna berättade om hur folk bott på deras lilla holme sedan 1700-talet och hur skärgården påverkat dem. Barnen fick tillverka sina egna amuletter av vad skärgårdsnaturen har att erbjuda. På eftermiddagen hade vi ställt till med rundvandring där kulturer från hela världen presenterades. Kvällsprogrammet den dagen var barnens egna skådespel av skapelseberättelser från Japan, Nigeria, Australien och andra platser som åtminstone jag aldrig har besökt. Skådespelen var tvåspråkiga och innovativa – hur framställer man nu konventionellt att Förfäderna går omkring på jordens yta i skepnad av människa blandat med växt blandat med djur? Skapelseberättelserna var för mig bland lägrets höjdpunkter, jag hade googlat fram dem och renskrivit dem utan att kunna föreställa mig vad barnen skulle hitta på för att visualisera dem. Det gjorde mig lycklig när jag efteråt fick höra att skådespelarna själva också uppskattat programpunkten.

 

… Vad är väl ett läger utan disco? Sista kvällen skulle discot gå av stapeln, och det hade blåsts upp så mycket på förhand att jag var rädd att luften skulle hinna gå ur innan den stora kvällen. Men icke! Barnen fick själva dekorera med ballonger och välja musiken – ”Whip/Nae Nae” spelades hela fem gånger på tre timmar. Början var trevande, det är alltid en balansgång mellan för många och för få lekar. Hastigt var sedan ändå alla med i klassiker som ”Macarena” och limbo! Vår lägerledare Mia avslöjade senare för mig att hon hade varit rädd att hela huset skulle sjunka ner i havet av vårt hoppande till LMFAO:s party ”Rock Anthem” som var den sista låten. Barnen gav oss högsta betyg; brännskärsdiscot var bättre än alla skoldiscon!

 

Bildsköna Brännskär
Bildsköna Brännskär

Jag hade inställt mig på att dra ett läger. Allt var planerat. Vad jag på något sätt inte hade förstått var att jag själv också skulle på nämnda läger – att jag efter en vecka skulle komma hem utmattad men lycklig, med nya vänner, nya minnen och nya ärr. Bäst vi gick från lägerplatsen till matsalen en dag var det ett barn som plötsligt såg så där melankoliskt ut, så som bara en 10-åring kan. Jag frågade vad det var och fick svaret ”Ajattelin vain sitä, että pian leiri on ohi. Tulen kaipaamaan kaikki kaverit, ja kotona ei ole aina jotain ohjelmaa”. Vännen, jag kommer tydligen också att sakna det här, mycket.

 

 

 

  • Lägret på Brännskär i Nagu-skärgård ordnades 13-17.6.2016 och 28 barn deltog
  • Text och bild Saga Rosenström, sociologistuderande och sommarpraktikant