Blanka isar

Äntligen har långfärdsskridskosäsongen kommit igång på allvar, och det dessutom med förhållanden man bara kan drömma om. Hela sydvästra skärgården har fått ett istäcke och dessutom utan nämnvärt med snö på.

Säsongen började egentligen redan i mitten av januari på sjöarna, men varade bara i en dryg vecka, innan det kom för mycket snö.

Det hanns även med lite skridsko på havsis innan snön kom.

Vi fick snö, vilket ju var trevligt även det. Vintern var sen, men sedan den kom har det varit fint. Här är en lite video från en skidtur i januari. Skridskosäsongen hade ett uppehåll på en månad, men under sportlovet började det hända. Det var kallt, riktigt kallt, och vindstilla och isen växte så det knakade. En första rekognoseringstur väster om Rimito under sportlovsveckan var lovande. Mycket slät is, som ändå var lite tunn på sina ställen. Men isen växer snabbt när det är temperaturer kring -20°C.

Två dagar senare åkte jag på en tur med Finlands långfärdsskrinnare väster om Rimito och vi hade igen mestadels fin is.

Och sen hände det. Skärgårdshavet fick is och Gullkrona fjärd, där jag paddlat en hel del, fick helt släta och blanka isar. Jag åkte igen på en tur med Finlands Långfärdsskrinnare och vi hade en fin kall dag på isen.

Landskapet öppnar sig.

Isen var mestadels tjock nog, men det fanns en del vindbrunnar. Nyfrusna vindbrunnar kan vara farliga och det krävs därför att man läser isen noggrant när man åker.

Mindre sprickor kan lätt korsas.

Fantastisk is.

Denna lite större släppråk gick det inte att komma över.

Skydd från vinden under en paus.

Lite ojämnare is.

En glad skridskoåkare, trots ansiktsuttrycket.

Rockhopping på skridsko?

Det fina och kalla vintervädret fortsatte utan snö och isarna bara växte. Ryktet spred sig och det kom busslaster med skridskoåkare från Helsingfors och Tammerfors för att njuta av Gullkrona fjärds blanka isar. Det rörde sig även en hel del grupper från Stockholm på isen under det senaste veckoslutet. Jag var själv där på lördagen med en liten grupp och gjorde en lite video om turen.

Nu behövde man ju egentligen inte ens fara så långt som till Gullkrona fjärd för att få fina isar. På söndagen gjorde vi en eftermiddagstur med start på Hirvensalo och avslutning vid Lillmälö, där vi hoppade på bussen till Åbo. Isarna var släta och blanka.

I skrivande stund ser det dock ut som om det roliga skulle ta slut snart. Snö och varmare väder väntas, vilket gör skridskoåkningen omöjlig. Eventuellt blir det en återkomst på sjöar ännu i en kort tid innan våren anländer, men det återstår att se.

Riktig vinter

Nu är det äntligen en ordentlig vinter i Åbotrakten. Det finns så mycket man skulle vilja göra för att till fullo njuta av vintern: Skida, dra iväg på övernattningstur, cykla fatbike och i skrivande stund, då det finns nya havsisar, även åka ut på skridskoturer. Hittils har jag i alla fall lyckats ta tillvara vintern ganska bra med flera övernattningsturer och en hel del annat. Här är en sådan övernattningstur.

En övernattningstur på fatbike fredag-lördag bjöd närmast på grått väder, men på söndag, då jag drog iväg med tolvåringen för en liten skidtur, var det lite färggladare. Vi kom iväg från Vajosuos parkeringsplats kl 17:15, en liten stund före solnedgången. Först hade vi ett skogsparti på en kilometer.

Så småningom öppnade sig myren.

Solen hade gått ner, men lämnade ändå lite färger efter sig.

Någon hade varit ute med snöskor.

Ett fint träd.

Vi kom fram till vindskyddet Rettu halv sju och tände genast en brasa.

Lite pizza till att börja med.

Plättar är nästan obligatoriskt.

Far och son.

Det var runt 11 grader kallt när vi lade oss lite före tio.

Vi sov hyfsat bra och det var varmt och skönt inne i sovsäcker, även om det tog en stund innan mina tår blev varma. Jag steg upp och tände en brasa halv sju. Det var ny tolv grader kallt, lite varmare än vad prognosen sagt.

En timme senare var frukosten klar och jag väckte tolvåringen. Kaffe, varm kakao och smörgåsar med bacon smakade utmärkt.

Jag har blivit förtjust i Klean Kanteen-flaskorna i stål. Man kan t.o.m koka vatten i dom.

Solen steg upp klockan åtta. Snart är dagen fyra timmar längre än vid vintersolståndet. Härligt att få ljuset tillbaka.

Kvart före nio gav vi oss av igen. Den enklaste rutten ut på myren följer ett dike. Min avsikt var att gå ovanom diket en bit till, då isen såg lite misstänkt ut. Pulkan ville dock annat och jag tog ett par steg tillbaka och klev ut på isen, som genast brast. Jag var doc så snabb att jag inte blev blöt.

Öppen myr igen.

Klart kallare på myren.

Vi skidade tillbaka i gårdagens spår.

Is i träden.

Gårdagens fina träd i nytt ljus.

En selfie för att visa att jag också var med.

På gångstigen.

Vi var tillbaka vid bilen lite för tio och körde genast hem. Jag kom sent till jobbet, men har jobbar längre dagar så pass mycket att jag inte hade dåligt samvete.

Nu är Kurjenrahka ett riktigt vinterparadis. Bara att fara dit och njuta!